Den perfekta korkskruven

Den idealiska korkskruven har en spiralformad metall som är cirka fem centimeter lång. Spiralen bör vara ihålig med ett cirkulärt genomgående tomrum – stort nog att en tändsticka skulle kunna föras igenom. Många äldre korkskruvsmodeller har en solid kärna, vilket gör dem mindre lämpliga eftersom de lätt trycker ner korken i flaskan istället för att dra ut den.

För längre korkar är korkskruvar med hävstångsfunktion överlägsna. De ger bättre kontroll, minskar belastningen på korken och minimerar risken för att den går sönder vid utdragning.

Äldre vinflaskor har ofta torra och sköra korkar som kräver ett särskilt verktyg – en så kallad korktång eller "ah-so" – med två tunna metallblad. Dessa förs försiktigt ner mellan kork och glas för att greppa och lyfta korken hel ur flaskan.

Om korken ändå skulle smulas sönder och hamna i vinet, finns det ett särskilt redskap med tre flexibla metallarmar. Genom att dra tillbaka ett reglage öppnas armarnas grepp, så att de kan slutas runt korkresterna och lyfta dem upp ur flaskan när reglaget åter förs fram. Har små partiklar hamnat i vinet, bör det dekanteras varsamt genom en finmaskig sil.