Italien sträcker sig 1200 kilometer från Alperna till de södra öarna, som ligger närmare Nordafrika än det italienska fastlandet. Vin odlas över hela landet och har kultiverats här i mer än 2000 år. I antikens Grekland kallades Italien “Oenotria” - landet av vin. Italien har nästan 2000 inhemska druvsorter som är speciellt anpassade till klimatet och den lokala jordmånen. Dessa druvor är en skattkista och Italiens styrka. Vin är i Italien oupplösligt kopplat till maten och i flydda dagar hade även de minsta gårdarna några rader med vinstockar för att kunna göra några flaskor omhuldat och närande vin.
Vita viner spelar andrafiolen i Italien. Lokala sorter som cortese (från Piemonte) eller garganega (från Soave) resulterar i neutrala och lite gräsiga viner med skarp syra och aptitretande bitterhet som helst ska drickas inom två år från skörd. På grund av sin lättillgängliga och lättsamma karaktär har pinot grigio och prosecco (båda från nordöstra Italien) varit enormt framgångsrika.
De flesta inhemska blå druvsorterna kombinerar saftiga aromer av mörka körsbär, frisk syra och tydliga tanniner, ibland med en rustik attityd. Traditionell vinframställning gynnar stilar med tillbakahållen, delikat frukt med kraftiga tanniner, men det finns också internationella, fruktdominerade stilar, lagrade i barriquer, som känns igen i koncentration och djup färg.
Italiens mest framstående blå druva är sangiovese. Den är spridd över hela centrala Italien och ligger bakom de berömda röda toskanska vinerna. Sangiovese är en kameleont som görs en i en mängd olika stilar beroende på jordmån, klimat, klonvariation och vinframställning: vi hittar den mörka körsbärsfrukten, friskheten och garvsyrans grepp i en chianti classico medan brunello di montalcino med sina polerade tanniner är fylligare och mer elegant. Vino nobile di montepulciano bär från sitt mildare klimat och lerjordar med sig jordiga tryffelaromer och plommonfruktighet. Den toskanska kusten är hem för de så kallade “Super-Tuscans”, blandningar av sangiovese som tillsammans med cabernet sauvignon och merlot ger en internationell charm till den italienska druvan. De främsta av dessa viner är är jämförbara med bästa vinerna från Bordeaux.
Nebbiolo är den andra stora italienska druvan. Hemma i Piemonte i nordvästra Italien ger den de stora vinerna barolo och barbaresco. Försök att odla druvan i andra delar av världen har inte varit framgångsrika. Den verkar bara ge den rika, eteriska doften av vildrosor, tjära, te, tryffel och undervegetation i sin hembygds jord. Typiskt är en ljus, granatröd färg, mycket höga tanniner som kan upplevas grusiga och kompromisslösa i unga viner.
Barbera, som också är en viktig druva i Piemonte, ger mer tillgängliga viner med behagligt fräsch, saftig och körsbärsliknande fruktighet och mjuka tanniner.
Längre österut i Veneto tillverkas amarone av lokala druvor som corvina veronese. Mogna druvor skördas och tillåts torka på halmmattor i tre till fyra månader. Processen ger mjuka tanniner, karaktär av torkad frukt, stor fyllighet och en koncentration som resulterar i hög alkohol, ofta på 16%.
Primitivo, negroamaro, nero d’avola och aglianico är de röda druvsorterna i söder. Primitivo, även känd som zinfandel i USA, har sammetslena tanniner, kryddiga plommonaromer och en typisk, nästan sötsur smak som kommer av att vissa druvor i en klase kan vara omogna och gröna samtidigt som andra är övermogna. Negroamaro är djupt färgad med arom av läder och ett lite bittert avslut mot en bakgrund av mörk frukt. Nero d’avola, Siciliens druva, har sammetslena tanniner, smakrikedom och fin bärig frukt medan aglianico, som odlas i Basilicata, har frisk syra, rökighet, bäraromer och tydliga tanniner.
Listan av druvor är nästan oändlig och varje besök i Italien innebär nya bekantskaper med ovanliga sorter, alla med fängslande karaktärer.
