ATT PROVA VIN

Anledningen till att vi alls provar vin är att alla viner är olika. Det är spännande att jämföra viner av olika stilar, ursprung och druvor, finna nya upplevelser och att få dela dessa med goda vänner. Detta är provning för lärdom och nöjes skull, den allra bästa formen av provning. 

Den andra typen är den analytiska provningen. Syftet med den är att utvärdera viner ur ett professionellt perspektiv. Det kan vara inköpare som ska bedöma viners kommersiella potential, en vinmakare som ska välja ut viner till sin cuvée eller en panel som ska utröna om viner är ursprungstypiska. Dessa provningar kan förvisso också vara trevliga och lärorika, men syftet är ett annat. 

Här kommer vi att ägna oss åt den första typen. 

VAD KRÄVS 

Det behövs inte mycket för att prova vin. Till att börja med ska man, för jämförelse, ha minst två viner, idealet är fyra till sex olika sorter. Man kan givetvis prova bara ett vin, men det blir ganska meningslöst. Vinerna väljer man helst utifrån ett tema. Det behöver inte vara så märkvärdigt; samma druvsort från olika länder, ungt och moget, olika viner från ett distrikt, billigt mot dyrt. Bara fantasin sätter gränser. 

När vinerna är anskaffade behöver vi glas. Valet av glas är lika viktigt som vinet.

Glaset bör ha en ”stjälk”, man ska nämligen undvika att hålla i kupan, eftersom man fläckar glaset och vinet värms upp. Glaset ska också vara ofärgat och helst inte vara graverat eller slipat, vilket stör när man ska bedöma vinets färg och utseende. Det allra viktigaste är dock att glaset har en kupa stor nog att rymma en knapp deciliter vin och ändå lämna utrymme kvar för doften att utvecklas. Kupan ska också vara just kupig så att dofterna samlas in och inte försvinner. Det finns en uppsjö av speciella vinprovarglas i varierande prisklasser och för olika typer av vin. Ett glas som särskilt kan rekommenderas är det så kallade ISO-glaset, ett standardiserat provningsglas för nästan alla drycker. 

Övriga tillbehör som kan komplettera provningen är vatten (ej smaksatt), okryddat vitt bröd att rensa gommen med, penna och papper för noteringar och spottkopp. Det sistnämnda tycker många nöjesprovare känns onödigt, men om man provar många viner tappar man förvånansvärt snabbt skärpan. Dricka vinet kan man göra när man provat färdigt. 

Vinprovning i skenet av stearinljus är trevligt, men en bra belysning krävs för att se vinets färg. Detta kräver också ett vitt underlag, linneduk är inte nödvändigt, en pappersservett duger gott. 

Provar men mycket vin kan det vara en god idé att samla dem i en bok med sina anteckningar.

När man blivit lite mer avancerad kan det vara spännande att prova blint. Häll upp flaskorna i karaffer, klä dem med folie eller speciella blindprovningspåsar för att dölja identiteten för deltagarna.

SENSORIK OCH METODIK 

Vinprovning är sensuell upplevelse. Här är våra sinnen viktigare än intellektet. Att vara vinprovare innebär dock inte att ha en speciellt känslig näsa eller förfinad gom. Alla som kan uppskatta doften av en nybadad bebis eller julbaket kan bli vinprovare. Vad som skiljer vinprovaren från den som ”bara” tycker vin är gott är erfarenheten och metodiken. Den som använder sitt doftsinne ofta och medvetet får fler referenser kan därför lättare skilja dofter åt. Med en enkel metodik är det dessutom lättare att minnas och analysera. 

UTSEENDE 

Först tittar vi på vinet. Luta glaset så att det vita underlaget kan ses genom vinet. Ar vinet klart? Ett moget vin kan ha en fällning men även ett ungt vin kan vara lite oklart om det inte filtrerats. År vinet mörkt eller ljust? En djup röd färg kan tyda på en druva med tjockt skal eller ett varmt klimat. Ett vitt vin med mörk färg kan vara oxiderat. Vilken nyans har vinet? Ett rött vin med blå ton är säkert ungt, om färgen drar mot brunt kan det tyda på mer mognad. Ett ungt vitt vin har ofta en grön ton som försvinner med tiden. Vill man fördjupa sig i vinets alla färgnyanser kan en färgkarta var till hjälp.

DOFT 

Den största upplevelsen i ett vin får vi ofta genom doften. Frigör aromerna genom att snurra på glaset och sätta vinet i rörelse. Pröva också att hålla handen för glasets öppning under denna övning. Stoppa näsan i glaset och dra in dofterna. Nu kommer det som många tycker är det svåraste med vinprovning — att beskriva doften. Det är här metodiken kommer till hjälp. 

Först bestämmer vi om vinet är korrekt. Doftar det det tilltalande och fräscht är det i grunden felfritt. Därefter bestämmer vi om doften är liten eller stor. För att kunna beskriva doftens karaktär beslutar man om den är primär eller sekundär. Primära dotter är sådana som kommer direkt från druvan: färska bär, frukter, örter och liknande. Detta tyder på ett ungt vin. För att lättare identifiera dofterna kan en bra metod vara att tänka sig de primära dofterna som färger. Doftar vinet grönt, gult, rött eller blått? Gröna dofter påminner om gröna saker som gräs, gröna äpplen, lime och så vidare. Gula dofter kan kopplas till citron, honungsmelon banan och liknande. Röda dofter som hallon, lingon…ja ni förstår. På detta sätt blir det enklare att fokusera och hitta de specifika aromerna. 

Sekundära dofter kommer antingen på mognad, tillverkning eller lagring och kan sägas dofta som bruna saker; läder, nötter, tobak, russin, vanilj, rök, ceder, choklad och rostade toner bland annat. Vinet kan givetvis ha både primära och sekundära dofter, men ofta är det någon av dem som dominerar. 

För att lära sig mer om att identifiera aromerna i vinet kan man använda sig av en aromkarta eller vinaromer.

SMAK 

Det mesta som vi uppfattar som smak är i själva verket dofter. När vi äter eller dricker något så tar doftämnena ”bakvägen” till näshålan och vi uppfattar det som en smak. I själva verket kan vi bara uppfatta fem olika smaker: sött, salt, surt, beskt och något som kallas umami. Det sistnämnda brukar översättas med ”välsmakande”, men är i själva verket ett ämne som finns rikligt bland annat i skaldjur. 

När vi beskriver ett vins smak, börjar vi med att bestämma om det är lätt eller fylligt. Därefter avgör vi om vinet har mycket eller lite fruktsyror, det vill säga om vinet upplevs friskt på liknande sätt som citrusfrukter. Om vinet är rött söker vi också efter garvsyror eller tanniner. Dessa gör att vinet känns strävt, på samma sätt som kallt, starkt te. Om det inte känns strävt, säger vi att det är mjukt. 

Vinets fruktkaraktär kan man bestämma på liknande sätt som i doften med utgångspunkt från primärt/sekundärt. Man brukar också tala om vinets eftersmak och hur länge den stannar kvar, det vill säga om den är lång eller kort. I eftersmaken kan vi också lätt hitta bevis på om vinet är fatlagrat eller inte. 

Ett vin med fatkaraktär brukar lämna spår i gommen som kan liknas vid en beläggning eller ”ekpanel”. Jämför med ett icke fatlagrat vin, så förstår ni. Viner kan också ha en liten beska, men det är sällan man hittar sälta. 

SAMMANFATTNING 

När man provat färdigt ska vinet utvärderas. Var det typiskt tör sitt ursprung eller druva? Var det värt sitt pris? Bör det lagras, drickas nu eller hällas ut? Vad kan det passa till för mat? Och sist men inte minst: Var det gott? 

 

 

Vill du veta mer om vin så rekommenderar vi den heltäckande men lättlästa boken VIN - Vinets Grunder. Den tar upp i princip alla aspekter av vinets värld på ett kort, koncist men faktaspäckat sätt. Vackert illustrerad och uppdaterad med ett kapitel om svenskt vin.

 

Produkter
Övrigt